Ofta mäts avståndet med fingrarna. Då ligger du på rygg, ofta med benen böjda och lyfter spontant upp huvudet och tittar på knäna. Huvudet och en del av skuldrorna lyfts upp.

Avståndet mäts först över naveln och sen upp hela vägen mot bröstbenet. Sen under naveln och ned mot blygdbenet. När man känner med fingrarna kan man inte få några exakta mått utan det är mer en indikation. För att få mer exakta mått krävs ultraljud.

När fingrarna används behöver man få spänning i de raka magmusklerna, så musklerna kan kännas. Du behöver alltså lyfta upp huvudet.

Men när huvudet lyfts upp så ändras avståndet mellan magmusklerna. Ju mer musklerna spänns desto mindre avstånd, o avståndet kan ibland ändras från 5 cm till 1 cm beroende på hur högt du lyfter.

När du mäts med fingrar spelar det stor roll hur högt du lyfter skulderpartiet. Men då är det väl bra att lyfta så högt det går o få så litet mått som möjligt, kan man tänka. Men så är det inte, mer om det i annat inlägg.

När ultraljud används mäter man i viloläge och det är här många ”normal-värden” är uppmätta. Ultraljud rekommenderas för studier och för att få ett korrekt värde.

Men att mäta med fingrarna kan ge en indikation på diastasen. För att kunna jämföra värden är det viktigt att testledaren uppmanar dig att lyfta upp huvudet/skuldrorna lika högt varje gång. Då kan du mäta om något ändrats över tid.