Vi har skrivit om att ett visst avstånd mellan magmusklerna (diastas) inte behöver vara ett problem och målet med tröning kanske inte behöver vara att minska diastasen (utan ist att bli starkare och bättre kunna hantera kroppen och belasta den).
Samtidigt finns det de som har rejäla funktionella besvär av bukväggens förändring (diastas) av graviditet.
En bred diastas kan ge besvär och kvinnor beskriver svårighet i vardagen att bära tunga matkassar, känsla av instabilitet, känsla att kompensera och ta allt med ryggen, ryggont, inte sitta ihop på mitten, inte kunna löpträna/styrketräna som tidigare utan besvär kommer vid mer belastning…
Någonstans verkar det finnas en gräns varefter det blir allt svårare att hantera sin kropp, att skapa stabilitet för mer belastning. Var den gränsen går verkar vara individuell.
Vissa fixar 4,5 cm bredd fint. Andra har stora besvär då och kan inte tåla vardagens belastning och kan inte komma vidare med träning.

Efter diastasoperation ser man faktisk styrkeökning i bålens muskler vid övningar som sidoplanka, magplanka, rygglyft mm. Och kvinnorna rapporterar att de har bättre funktion i vardagen. Så att operativt avlägsna en diastas, hos den där träning inte fungerar, ger bättre funktion och besvär försvinner.
Vissa diastaser ger verkligen funktionella besvär. Diastasoperationer för dessa kvinnor handlar verkligen inte om skönhet, utan att återställa anatomin till så som den var innan graviditeter.