Vad är en diastas?

Under graviditeten töjs hela magen och bukväggen (muskler, stödjevävnad och hud) ut i takt med att barnet växer. Det är helt naturligt. Ju mer magen växer inifrån desto mer påverkas bukväggen.

 

När magen växer och töjs ut så ökar samtidigt avståndet mellan de raka magmusklerna (rectus abdominis) på kroppens framsida. Höger sidas muskelvägg dras åt höger, och vänster dras åt vänster. Mellan de båda raka magmusklerna finns en sena som samtidigt töjs ut och breddas. Denna sena kallas för linea alba. Men det är inte bara senan i mitten av magen som töjs ut utan hela magen och bukomfånget påverkas. Med andra ord är det fler strukturer som töjs ut än bara senan mitt i magen.

Beroende på hur mycket senan breddas så kallas det att kvinnan får en diastas, eller en rektusdiastas (diastasis recti).

 

En diastas innebär att avståndet mellan de raka magmusklerna överstiger 2 centimeter.

 

Detta är ett nytt mått sedan 2021 – tidigare ansåg man att 3 centimeter eller mer var en rektusdiastas.

Men bara för att du har en rektusdiastas, behöver du inte ha besvär.

Du kan vara besvärsfri.

 

De första veckorna och månaderna efter en förlossning har de flesta ett kvarvarande större avstånd mellan de raka magmusklerna, och i takt med att veckorna går förändras kroppen och avståndet kan minska.

 

När hela magen/bukvägen är uttöjd kan det ge 
–       känsla av att inte sitta ihop ”på mitten”
–       mag- och tarmbesvär
–       ont i ryggen
–       känsla av lågt stöd för ryggen
–       ont i ryggen
–       en putande mage

En uttöjd bukvägg kan även innebära att avståndet mellan magmusklerna är mer än 2 cm, det vill säga att man har en diastas

En diastas är som vi har skrivit här ovan, endast ett mått på avståndet mellan de raka magmusklerna. Det säger inget om vilken funktion man har i olika positioner eller hur stark man är. Och det säger inget om kontrollen och styrkan i bäckenbotten, som ska samverka med magen och andningsmuskeln (diafragma).

Förutom att endast mäta diastasen, så kan det även vara bra att se om man kan skapa spänning i senan som går mellan de raka magmusklerna. Det vill säga hur man kan koppla ihop höger och vänster kroppshalva och liksom distribuera kraft över bålen. En diastas med låg kontroll ger låg spänningsgrad över linea alba och därmed troligen sämre kraftöverföring.

Den som har svårt att skapa spänning kan få en mage där det ser ut som en pyramid / kon i mitten av magen. Eller att det blir som ett mjukt dike längs mitten av magen.

 

Hur viktig är diastasens bredd?
På många ställen kan man läsa om att 2 cm eller mer inte är bra utan då bör man se över sin mage. Under 2 cm är ”grönt ljus” – bara att köra på. Men så är det inte. Utsidan säger inget om hur det ser ut på insidan, med exempelvis bäckenorganen liksom bäckenbotten.

Sedan kan man även fråga sig är hur intressant bredden egentligen är.

Visst spelar diastasens bredd roll om det handlar om 2 cm jämfört med 6 cm. Men det finns inget som säger att 2,5 cm är bättre än 3,5 cm. I stället är det kontrollen av diastasen som är viktigare. Det finns de som har 3 cm mellan magens muskler utan att ha besvär, medan det finns de med 3 cm bredd som har besvär. Troligen bör man även mäta andra faktorer än bara bredden.

Kontrollen av diastasen kan beskrivas som förmågan att koppla ihop kroppen och skapa spänning i senan mellan de raka magmusklerna. Det kan ske genom att arbeta med lätt kraft över magen muskler och samtidigt  ”spänna upp” linea alba. När linea alba spänns upp försvinner det som ibland ser ut som en ås / pyramid mellan de raka magmusklerna, eller det som ser ut som ett dike.

När du mäter din diastas bör du alltså även känna efter hur mjukt det känns mellan magmuskelhalvorna.

 


Bildtext: exempel på när fingrarna sjunker ned mellan de raka magmusklerna hos en person som lyfter upp skulderpartiet lätt


Det verkar handla om att få hjärnan och nervsystemet att automatiskt aktivera muskelsystemen som arbetar med låg kraft, så att linea alba kan spännas upp. Att första lära sig hitta det det här nerv-muskelarbetet, träna in det så det känns enkelt och naturligt, öka svårighetsgrad och tuffhet i övningarna för att det på sikt ska ske automatisk – du ska inte behöva tänka på de här musklerna i vardagen längre fram. Men först kan man behöva träna medvetet och lära hjärnan att de finns. Ungefär som man lär sig cykla eller köra bil med manuell växel och får nöta in tekniken till en början innan den sitter automatiskt.

Starta träning efter graviditet och förlossning med lättare övningar, som man vanligen alltid startar efter en längre viloperiod eller besvär i kroppen, och öka på stegvis. Kroppen behöver belastning, i stegvis ökande mängd och stegvis ökad komplexitet.

Det är aldrig för sent att börja! Du kan alltid bli starkare.