Att få barn är fett. Det är en så in i bomben big deal så jag skulle vilja pränta in hos alla underbara hårt slitande mammor att ni är grymma. Ni är så grymma att ni förtjänar att ta väl hand om er när barnet bakas och när barnet gjort entré. Vad innebär det att ta väl hand om sig då? Ja det vet man bara själv, men det bör bidra till ro och en skön känsla, göra dig till en skönare person. Det bör inte bidra till stress, hets och tandagnisslan. När bebisbubblan entras kommer det kännas, mer än man någonsin känt innan, i både hjärta och kropp. Samtidigt som man har ofantliga känselspröt och matas med kommentarer från en den ena och en den andra, man hänger på sociala medier och läser mycket i långa matningsstunder eller bebissov. Då är det lätt att de kommer – bannorna, känslorna av att jag borde, varför orkar inte jag, gud vad hon är duktig och jag är dålig, vad hårt hon tränar, fick inte hon bebis nyss? I skuggan av alla jämförelser har en sakteligen tryckt sig själv längre och längre ner i skodonen.

Jag säger bara stopp. Tänk om man kunde låta bli att trampa på sig själv. Minns vad som gjorts – det har formats, bakats, burits, slitits, stretats, härdats och pressats. Allt för bebisen som ligger där vid ens sida. Man förtjänar så mycket mer än att sitta där i avslaget, med mjölkstinna bröst och tycka att man borde göra mer. Man borde ingenting. Man vill, kan och vill inte. That´s it. Vad vill du? Sitta med bebisen dag och natt, äta glass till frukost, lunch och middag? Gör det då. Vill du lägga bort bebisen ibland, gå en promenad med eller utan vagn, duscha, sova själv, sova med bebisen, vara ifred, hänga med andra, gör vad en vill. Vill man inte träna, amma, gå, pussas, klä upp sig, leka, flamsa, vara till lags, passa in, gör inte det då.

Att hedra hela kalaset som det innebär att bli mamma är att ta hand om. Att säga och stå fast vid att man ska vara som man alltid varit, prioritera som man alltid gjort och det ska inte märkas att en bebis kommit, det är rätt tokigt och kommer att skapa en del jobbiga tankar. Inte för alla, men för många. För om man ska vara ärlig, ingenting blir någonsin som förr. Varför? För att man har blivit mamma till en liten varelse som för alltid kommer att förvalta en del av ens kropp och hjärta.
Det är så himla big deal, en mamma är en big deal. Glöm inte det!

Om man vill ta hand om kroppens muskler efter graviditet och förlossning, man har lite ork och en önskan om att röra sig, vet att värken i axlar, rygg, höft och så vidare kan lindras av att röra sig, känner att ens sinne skulle lätta av lite frigörande rörelse så se till att vara schysst nog att ge kroppen det den behöver för att läka och hålla. Jag skriver läka, för det är precis vad den gör, långt efter att bebisen är ute. Ta hand om dess weak spots, ge kroppen fullgod näring och tillräcklig näring, ge kroppen mycket vila, sök kunskap om mammakroppen och hitta den som verkligen kan sin sak om hjälp behövs. Viktigast – lyssna på kroppen, sluta vid smärta, vila vid trötthet och ät vid hunger.

Varm kram