Viktuppgång och kroppens förändring 

Viktuppgång och kroppens förändring 

1365
0
Dela

Det var en gång en tjej som var gravid med sitt första barn, hade en blogg och tränade mycket, mådde fantastiskt bra i sin kropp och sin graviditet. Hon lade upp en bild från två olika år med olika förutsättningar (icke gravid och gravid) men i samma kläder, på gymmet. Då fick hon denna kommentar ”Men gud, snacka om att du gått upp i vikt! Ser ut som två helt olika personer på bilderna! Om du gått upp såhär mycket i ”bara” vecka 26 och fortsätter såhär så kommer du att se ut som en flodhäst i slutet av graviditeten. Och det är svårt att gå ner de sista kilona sen. Tänker du inte alls nu på vad du lägger på dig? Snart är det 15 kg, lätt!”. Hon blev förbannad. Skrev ett blogginlägg om att hantera kroppens förändringar, om hur man som gravid får utstå alldeles för mycket irrelevanta kommenterarer om kroppen från människor som inte har en aning om förutsättningarna. Hon fick svar av den som skrev kommentaren som bad om ursäkt för hur hon uttryckt sig och det är klart att det skrivna ordet kan uppfattas olika, men den där kommentaren har liksom fastnat lite. Nu är det två år sedan och hon blir fortfarande förbannad på människors uppfattning om att de har rätt att kommentera den gravida kroppen även om dess förändring är ett faktum!

Bilderna som jag postade på bloggen. Till vänster var jag i mitt livs bästa form och ett år senare var jag gravid i vecka 26 med Lovina. På bilden längst till höger är vi tillbaka på gymmet på Bali, 6 månader efter förlossningen. 

Min första graviditet var på många sätt alldeles fantastisk. Jag mådde bra, tränade sista passet samma dag som förlossningen startade och återhämtade mig förhållandevis snabbt och kunde komma igång tidigt med anpassad träning. Jag upplevde dock viktuppgången och kroppens förändring jobbig och nu när jag ser bilder så känns det verkligen avlägset. Det var jobbigt att hantera förändringarna för mig som är en ”träningmänniska” men jag kände mig trots allt både stark och vacker genom hela min graviditet, tacksam att jag ändå kunde/orkade/ville träna. Jag älskade inte förändringarna varje dag men graviditeten var efterlängtad och långt ifrån självklar, och det lilla pyret i magen var värt allting. Jag gick upp 22 kilo totalt under första graviditeten och hade gått ner 17 kilo efter 6 månader, 20 kilo efter ett år (och behövde absolut inte gå ner de sista 2 kilona!). Vissa går ner mycket vätska snabbt efter förlossningen men jag gick endast ner det som barnet, moderkakan och fostervattnet vägde, vilket bara var ett fåtal kilon (Lovina vägde 2900 gram och var 47 cm lång när hon föddes), resten var fett. Jag fick kämpa en del med viktnedgången men jag hade som mål att ”komma i form” ett år efter förlossningen då jag ville ge kroppen tid att läka i lugn och ro och fokuserade på en fungerande amning och ett nytt litet liv. Jag åt förhållandevis bra under hela min första graviditet (eventuellt lite väl mycket mackor, glass och semlor, men inga enorma mängder!) och tränade ett par pass varje vecka så de där kilona behövdes väl antagligen för att kroppen skulle orka producera ett barn, ett litet mirakel.


Sommaren 2014 på Bali. Innan graviditeter.



Sommaren 2015 på Bali (gravid i vecka 27 typ).



Höggravid i slutet av sommaren 2015 (+22 kilo).



På Bali våren 2016 (6 månader efter förlossning. -17 kilo).



I slutet av sommaren 2016 (-20 kg).



Våren 2017. Nuvarande form (gravid med andra barnet i vecka 39. +14 kilo).


Denna graviditet har jag gått upp 14 kg. Det är verkligen jättestor skillnad. Jag har tränat mycket mindre/färre pass/lägre intensitet men ätit något bättre och mer regelbundet (då jag nu följer Lovinas rutiner och inte har jobbat med oregelbundna arbetstider) samt att jag tar hand om en liten tjej med massor av energi och inte alls kan vila på samma sätt. I övrigt har jag inte gjort något direkt annorlunda och vikten är ingenting jag fokuserat på, även om jag följt viktkurvan med intresse. Magen följer ungefär samma kurva så där finns det inga större skillnader där, men det är väldigt stor skillnad på min kropp. Även om jag inte bryr mig nämnvärt om den faktiska vikten så är det skönt att veta att vägen tillbaka (viktmässigt iallafall) inte är lika lång. Framförallt så hoppas jag att jag kanske faktiskt kommer i det mesta av mina kläder lite snabbare denna gång! 
Hur mycket man går upp i vikt under en graviditet är otroligt individuellt och egentligen totalt irrelevant tycker jag. Att tänka på sin vikt och försöka hålla den nere med diverse dieter och förhållningsregler under en graviditeten är vansinne i mitt tycke. Jag anser att man ska äta förhållandevis nyttigt och regelbundet, ge plats för fika och det man är sugen på och träna eller röra sig så gott man kan. Det är precis som jag tycker att man alltid ska sträva efter att leva. Ge kroppen goda förutsättningar, sträva efter en hållbar balans i livet och ett tillstånd där man mår så bra som det bara är möjligt att göra. Om man sedan vill nå vissa resultat krävs självklart åtgärder såsom exempelvis att begränsa fikandet till lördagar och lägga in en blandning av kondition och styrketräning, vilket jag tror att de flesta mår bra av! 
Jag tycker generellt inte att siffran på vågen är av någon somhelst betydelse, även om jag kan uppleva skillnader intressanta och gärna håller koll på vikten för tillfället. Det viktigaste för mig är att må bra när jag ser mig i spegeln och att komma tillbaka till en stark och funktionell kropp som klarar alla utmaningar jag vill att den ska klara samt orkar leka med mina barn. Vikten är givetvis en del i detta, men jag tycker att känslan är viktigare än den faktiska siffran. Jag hanterar kroppens förändringar helt annorlunda denna gång, troligtvis för att jag är en annan person. Jag är mamma, och Lovina är mitt huvudfokus. Jag längtar otroligt mycket efter ”riktig” träning och skillnaden på att gå på BODYPUMP i vecka 39 under första graviditeten medan jag nu i vecka 38 tränar BODYBALANCE på hemmaplan är givetvis påfrestande för psyket. Men, denna gång upplever jag ändå att förändringarna i både kroppen och livet är lättare att hantera. 

Från gårdagens BODYBALANCE. Vecka 39. 

Så. På slutbesiktningen hos barnmorskan så skiljde det alltså 8 kilo mellan de olika graviditeterna. Intressant och fascinerande tycker jag! Det ska bli spännande att se hur kroppen återhämtar sig denna gång, när den liksom vet vad som gäller, men har haft två täta graviditeter! 

Gravid i vecka 39. Till vänster är första graviditeten, till höger den andra. 


Men, om jag nu anser att siffran på vågen inte är särskilt viktig, varför skriver jag då ett helt inlägg om kroppens förändring under och efter en graviditet, med fokus på vikt? Varför lägger jag upp bilder på kroppens utseende? Jo, för att det är ett faktum och en viktig aspekt att hantera. Kroppen är fantastisk som kan bära och producera barn! Jag tycker att dess förändringar och förmåga är makalös, intressant, spännande och fascinerande. Alla har vi olika förutsättningar, både innan och efter, men alla kroppar är värda all kärlek vi bara kan ge dem, på alla sätt och vis. Jag vill hylla min fantastiska kropp för alla förändringar den går igenom och visa på hur det kan vara när det kommer till vikten. Hur den kan förändras, och hur olika två graviditeter kan vara. Vikten är nämligen ett faktum som är svårt att hantera för många, framförallt inom tränings-/fitnessbranschen. Om jag kan dela med mig av min berättelse och upplevelse av detta faktum kanske det kan hjälpa någon, på något sätt! 

Skriv en kommentar

tjugo − 14 =