Välkommen till världen älskade Jay

Välkommen till världen älskade Jay

511
0
Dela

För tre veckor sedan vid ungefär denhär tiden (ca kl19.45) så ringde jag förlossningen på Danderyd. Barnmorskan som svarade hörde mig försöka prata och andas genom ett par värkar (1-3 minuter mellan) och tyckte att vi nog skulle komma in omgående, och efter det gick allting väldigt snabbt. Måndagen den 22a maj klockan 22.32 föddes JAY Robin Alfred. Älsklingsunge. 

Efter en alldeles fantastisk förlossning så föddes han alltså äntligen, lillebror, i graviditetsvecka 40+3. . Han vägde 3410 gram och var 49 cm lång.

Vi har haft ett par superhärliga veckor med hela familjen och mest bara hängt i bebisbubblan, även om den varit väldigt annorlunda denna gång! Att återhämta sig efter förlossning och lära känna ett nytt litet liv är inte helt enkelt, och då samtidigt försöka involvera en stolt liten storasyster så mycket som möjligt samt tillgodose alla hennes behov av både aktivitet och närhet är inte så enkelt det heller. Jag är så otroligt tacksam att allt gick bra. Både under förlossningen men även efteråt. Lovina har varit en pärla och än så länge är hon varken avundsjuk eller något annat. Hon är lite extra mammig kan jag uppleva och sover inte lika bra som hon brukar, men i övrigt går det toppenbra. Att hänga hela familjen har varit guld värt och jag är djupt tacksam över den möjligheten! 

När det gäller mig så har kroppen återhämtat sig hyfsat bra tycker jag. Upplevelsen av eftervärkar var något helt nytt och jag tyckte att det tog lite längre tid innan jag kunde röra mig hyfsat obehindrat men i övrigt känns allting ungefär som förra gången. Mörbultad, inget knip och svårt att gå de första dagarna (veckorna…) men nu känns allting toppenbra! Brösten börjar ställa in sig på amning och gör inte lika ont de heller även om bröstvårtorna är ganska illa just för tillfället. Kroppen har fått läka i lugn och ro, även om jag tagit en del korta promenader och lyft Lovina en del (så lite som möjligt) redan från start så har jag inte tränat eller gjort något annat aktivt förrän 16 dagar efter förlossningen. Då tog jag en något längre promenad, körde ett par gummibandsövningar för baksidan av överkroppen och körde mitt första mammamagepass via appen. Allting kändes toppen, framförallt det faktum att kroppen och lusten har fått styra när det kändes rätt att starta. 


Jag ska berätta mer om förlossningen tänkte jag, framförallt eftersom att denna upplevelse var så otroligt annorlunda jämfört med förra gången, men det får bli i ett annat inlägg. Jag kan iallafall säga som så att det gick förhållandevis snabbt, nästan lite obehagligt snabbt där ett tag (1,5 timme efter att vi kom in så föddes han). Allting fungerade toppenbra runt omkring, det var inte fullt där vi ville föda och jag hann lägga Lovina innan vi åkte. Framförallt så gick själva förlossningen riktigt bra och jag upplevde en mäktig känsla, mellan några av de sista (fruktansvärt smärtsamma…) värkarna så lyckades jag ändå utbrista ”dethär är så häftigt!”. Efter denna förlossning förstår jag hur kvinnor kan säga att det är magiskt att föda barn. Det hade jag liten svårt att förstå efter förra. Den absolut största skillnaden måste ändå vara min mentala status både innan, under och framförallt efter förlossningen. Jag var lycklig. Stolt, glad och genomlycklig. Direkt efteråt och även de första veckorna (som förra gången kantades av tårar av många olika orsaker). Och trots massiv sömnbrist och diverse utmaningar (med framförallt fruktansvärt magont för lillebror den senaste veckan) så hänger den där glädjen kvar och sätter fortfarande guldkant på tillvaron. Allt gick verkligen så otroligt mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas på och nu börjar jag så smått komma tillbaka till verkligheten och kliva ut ur bebisbubblan. 



Välkommen till familjen, och till världen, älskade Jay! 


Skriv en kommentar

16 − fjorton =