Sida 2

Besök hos fysioterapin på Södersjukhuset

0

I dag har jag fått möjigheten att titta och lyssna (auskultera) på fysioterapin på Södersjukhuset kring vilka tester de utför inför och efter rektusdiastasoperationer.

 

De här testerna utfördes i början för bedömning av kvinnornas fysiska kapacitet och status inför studien som Anders Olsson utför. Därefter har kvinnorna tränat med övningar.





I dag när jag var med var det ett års kontroller efter operationer. Otroligt skoj att få vara med, få ta del och höra deras tankar kring tester och studien. Fantastiskt att träffa dessa kvinnor som blivit hjälpta av operation då träning inte hjälpt.

Här är fysioterapeuten Alexander Eckerstein i full färd med några tester och uppföljning. Det är otroligt intressant och givande att samverka över yrkesgränserna – det behövs ofta mer av den varan. Stort tack för idag!

Jag brinner för kvinnohälsa, som mammamagar

0

Jag brinner för kvinnohälsa, som exempelvis mammamagar och de besvär som kvinnor kan få under och efter en graviditet och förlossning.
Våra kvinnokroppar är fantastiska – tänk att kunna bära fram ett nytt liv! Och för många är det en underbar resa att vara gravid och att genomgå en förlossning – varje steg för en närmare den nya individ som ska ta plats i livet.

Graviditet är helt naturligt och det är helt naturligt att kroppen förändras under graviditeten: magen töjs ut, liksom bindväven och huden för att ge plats åt barnet. Organen inuti buken makar på sig för att ge plats åt det växande fostret.
Efter förlossningen är allt uttöjt och man har plötsligt en alltför stor kostym till innehållet. Vissa har bristningar i underlivet, andra har delade magmuskler där tarmarnas rörelser syns direkt under huden eller tränger ut i ett bråck.

När jag gick där under nattvak, bar mitt barn, upp och ned från sängen och spjälsängen, kånkade på storasyskonet (som också plötsligt blev en bebis och ville bli buren) – det är då (i alla fall jag) önskade att jag hade fått information innan förlossningen.


Jag hade velat veta vad jag kunde göra för att stärka kroppen på ett skonsamt sätt både under och efter graviditeten. Fått reda på om magen var ”som den skulle”, vad de där buckliga sakerna vid naveln var liksom pyramiden som stack upp längs magen.

Visst graviditet är naturligt. Och det är naturligt att allting töjs ut och försvagas. Men jag anser det som varje kvinnas rätt att få information om vad man kan göra för att bli starkare. Sen om man väljer att göra det eller inte – det är upp till var och en. Jag tycker det borde vara en självklarhet att experterna som omger kvinnan vid graviditet och förlossning kan ge råd och svar.
Efter ett benbrott med följande gipsning får man fina rehabprogram med stegvis ökande belastning. Varför får man inte det efter en graviditet? När magen – kroppens kraftcentrum – är uttöjd och satt ur spel, liksom bäckenbottenområdet som ger stöd åt hela inre organpaketet – varför får så många kvinnor då höra att ”vila några veckor, så kan du träna på som vanligt sedan”? Det säger man knappast efter att man tar bort gipset från det nyligen läkta benet med alltför svaga muskler. Och hur kan man föreslå träningsprogram som syftar till att komma i sitt livs form 8 veckor efter ingreppet?

Därför har jag instiftat Mamatummy Day 25 april. För att uppmärksamma de problem som kvinnor kan drabbas av under graviditet och förlossning. Och att som kvinna kunna kräva att få rätt vård och rätt hjälp.
* Man ska inte kissa på sig!
* Magen ska kunna ge stabilitet och stöd åt kroppen.
* Tarmarna ska ligga på insidan av magmusklerna.
* Allt går inte att träna sig till – vissa behöver operation.
Läs mer på mammamage.se/mamatummyday
Visa ditt stöd du med. Tillsammans kan vi påverka.

Snart är det Mamatummy Day – en viktig dag för kvinnohälsan

0

Den 25 april är det Mamatummy Day som vi uppmärksammar för fjärde året i rad. Jag instiftade dagen eftersom det finns kanelbullens dag, Volvons dag och en massa andra dagar i kalendern – men ingen dag som uppmärksammar mammamagar och kvinnans kropp i samband med förlossning och graviditet. Nu är dagen en officiell temadag.

 

Syftet med dagen är att lyfta frågan om att kvinnor har rätt till information om vad som händer/kan hända under en graviditet och förlossning med den egna kroppen, så man inte står där helt förbluffad efteråt med hängande mage, delade magmuskler, navelbråck och läckande underliv. Och frågan: ”varför berättade ingen innan?”.

Vi vill även förmedla vad kvinnan själv kan göra – om man vill. Information är alltid bra tror jag och sedan kan man själv välja om man vill göra något – eller inte. Mycket går att göra åt magen och underlivet själv med enkla övningar, men vissa problem behöver mer hjälp och eventuellt operation. Det borde vara alla kvinnors rätt att få hjälp till full funktion i kroppen!
Vi pratar inte endast skönhetsingrepp utan funktion – så man kan lyfta matkassarna, leka med sina barn, hosta och nysa utan besvär, promenera och jogga, slippa ryggont och bäckenbesvär.

Över hela landet arbetar dedikerade kvinnor och män denna dag och erbjuder kostnadsfria föreläsningar, prova-på liksom undersökningar av magen. Passa på! Du hittar hela schemat här.

 

Olika sätt att mammamageträna

0

Min äldsta dotter fyller fyra år i maj. När jag väntade henne så serverades jag en ganska tuff graviditet. Jag började känna av bäckensmärta i vecka 12 och blev sjukskriven i vecka 21 och jobbade inte mer efter det. Innan jag blev gravid var jag en tränande individ som gick all in i styrketräning och älskade att hänga med mitt gäng på gymmet och chocken blev stor. Jag hittade ingen som kunde hjälpa mig att hålla träningslågan vid liv och ha en relativt rörlig graviditet trots allt. Jag blev snabbt väldigt stor, tung, orörlig och understimulerad. När min dotter var född kom mammamageappen, som en skänk från ovan. Äntligen fanns en metod som passade mig perfekt och som var precis vad min kropp behövde efter en totalt stillasittande tid med en enorm mage. Jag fick resultat väldigt snabbt och lärde mig steg för steg vad en graviditet kan ställa till med i kroppen. Det är tack vare mammamageappen som jag kom tillbaka till en förhållandevis stark person igen, trygg i både kroppen och knoppen. Det här måste jag jobba med kände jag. Jag måste sprida det här och hjälpa andra som råkar ut för samma sak.

Efter min första graviditet tränade jag mammamage till och från i över ett år. Kort därefter bestämde jag mig för att utbilda mig, när tiden var mogen. Så jag höll träningen vid liv, för att vara uppdaterad och bibehålla en djup aktivering som var okej. Utbildning och graviditet nummer två kom tätt därefter och jag har nu av alla olika anledningar tränat mammamage i tre och ett halvt år. Det är lång tid så jag har helt klart fått sätta ihop lite olika variationer av program och tänk för att hålla lågan uppe och inte låta det bli tråkigt.

Jag tänkte tipsa om lite olika sätt att lägga upp träningen på, för att den ska kännas stimulerande, rolig och framför allt utvecklande och ta dig framåt.

Olika sätt att mammamageträna

  •  Appen – mammamageappen är inte bara en engångsgrej att köra precis när bebisen är ute, den kan tvärtom användas när som helst. Före och under graviditet, som den första eller enda träning efter förlossning, om aktiveringen någon gång behöver läras om eller om man vill blåsa liv i ett annat träningsprogram. Jag säger ofta till dem som tränar med mig att de kan varva programmet jag gör med appen, om de vill ha variation. När jag tar emot en ny mamma vill jag alltid veta om hon har några förkunskaper och om hon tränat med appen. Att få hjälp med tidtagning, förklaringsmodeller, filmer och foton samt bra texter är en riktigt bra grej. Att få lite mer förståelse för kroppen är aldrig fel. Själv använder jag appen ofta, ibland från början och ibland utvalda delar. Jag kör den oftast som pausgympa på jobbet eller  som uppvärmning på gymmet.
  • Serier i samma positioner – en position har många övningar. Ta ryggliggande position t.ex. börja med en grundaktivering och testa både styrka och uthållighet, känn in hur allt känns. Lägg därefter på armsaxning i 2×10, sedan legslide 2×10, kom upp med benen i 90 grader och doppa häl 2×10. Om allt fungerar bra, kör diagonalt med armsaxning och häldopp. Om magen är stark och grundaktiveringen fungerar bra kör nedrullning och avsluta med tex höftlyft och några rotationer för ryggen. Kör allt i en följd och gör en ny grundaktivering när du behöver eller inför varje ny övning. Variera vilan och försök att träna både uthålligheten och styrkan. Håll en neutral rygg och tänk på att hålla bäckenet stilla, det kan vara mer utmanande än det låter. På jobbet kan man göra en sittande eller stående serie på samma sätt, tips till er som har svårt att få in vardaglig träning, sätt klockan på 5 minuter två gånger per dag och kör en serie. Innan ett styrkepass där det ska tränas t.ex. marklyft och andra framåtfällda positioner kan man köra magliggande och fyrfota serie för att få in aktiveringen i den position man ska träna i. Om du är stående mycket i vardagen och blir trött i ryggen snabbt så gör stående serier ofta.
  • Serier i olika positioner – lite mer variation än att vara i samma position. Här är även förflyttningen mellan positionerna en träning. Ett exempel, börja i sidliggande och gör en grundaktivering, känn in hur kroppen känns och hitta andning och bäckenbotten också. Gör friliggande balans i 10 sekunder. Håll aktiveringen och kom över på mage, gör magliggande aktivering med armlyft 1×10, håll aktiveringen och kom upp på alla fyra, gå på stället 1×10, kom ner i barnets position och kör upp rumpan högt upp mot taket, gör 5 styrkeknip och 5 snabba knip. Hitta aktivering kom upp och stå. Gör växelvisa knälyft 1×10 och jobba med balansen här. Kom ner på rygg och gör legslide 1×10. Kom över på andra sidan än den du började med och gör grundaktivering även här, friliggande balans i 10 sekunder. Kör ett varv till eller nöj dig här. Tänk på att hålla aktivering i förflyttningen och gör en ny aktivering om du behöver innan du påbörjar övningen i nästa position. Då tränar du på att hålla en bra aktivering när du förflyttar dig. Den serie jag skriver är ett exempel, gör övningar som du gillar och som är lagom utmaning för dig, eller de övningar som passar när du leker med en bebis på golvet eller med ett barn i lekparken. Ett sätt att få in mer träning i vardagen.

I boken mammamage finns alla övningar beskrivna och flera bra tips på träningsprogram, upplägg och vad man kan tänka på när man vill träna även annat. Den är toppen och rekommenderas varmt.

När det kommer till mammamageträning så är det inte en så belastande träning att livet behöver anpassas om man går ut hårt och intensivt. Tvärtom kan man ha stor nytta av att hålla uppe frekvensen i början eller vid en nystart. Att göra en eller flera övningar tre gånger om dagen i ett par veckor eller en månad kan ge ett grymt resultat eller vara en bra fingervisning om status på magen. Träningen är en nerv-muskel-träning som innebär att nervsystemet behöver hitta rätt muskler för det vi vill utföra och i den träningen är upprepningen nyckeln. Det är i nötandet av många repetitioner som det successivt börjar komma automatiskt och nervsystem och muskler blir mer och mer effektiva. Det är en del i det som kallas muskelminne.

Allt det här kan ju låta väldigt allvarligt och det är inte ovanligt att jag hör och träffar mammor som är rädda att göra fel, att de är så rädda att yttre magmuskler blandar sig i eller att de står, ligger eller känner fel. Mitt svar är oftast att lägga ner allvaret lite, lek, känn och testa. Din kropp och din hjärna behöver hitta ett sätt att snacka med varandra och att hålla tillbaka av rädsla hjälper sällan. Ta gärna hjälp av en kunnig person om du behöver men viktigast är att du övar på att känna in din egen kropp, på ett lekfullt sätt. Använd andningen och bäckenbotten, gå undan en stund för dig själv och känn. Känn med händerna, kroppen och stimulera, ta mycket på magen, både hårt och löst, se vad som händer. Använd gärna speglar, filma dig själv och försök hitta en bra grundaktivering till att börja med. Sen behövs både styrka och uthållighet.

De tre år jag tränat mammamage har också inneburit olika utmaningar för mig, graviditet, postgravid, diastas, bråck, smärtor osv. Det är inte lätt, jag vet. Ofta är det tålamodsprövande, svårt att uppbringa motivation och svårt att hitta tiden eller att få in vanan. Det är verkligen värt det, stark inifrån och ut hjälper hela livet.

Hur får man knipträningen att bli av?! 

0

Kniper du? När kniper du? Har du hittat en rutin eller blir det när du kommer på det? När du läser ett inlägg på Instagram om knip? Eller kanske när du faktiskt upplever ett problem? Och hur får man träningen att bli av? 

Jag ägnade mig åt knipövningar (och andra aktiveringsövningar/MammaMageövningar) efter förra förlossningen. Jag var ”duktig” de första 6 månaderna och gjorde en hel del det första året, för då kände jag att det gjorde otroligt stor skillnad i min övriga träning (framförallt i dansen och löpningen som jag försökte ägna mig åt någon gång i veckan iallafall), den typen av aktiviteter kräver en stark bäckenbotten. Sedan tappade jag liksom bort det där med knipträning. Ända tills jag blev gravid igen och ganska tidigt upplevde en försämring i mitt knip, styrkan i min bäckenbotten och min förmåga att hålla tätt vid hopp/dans. Jag brukar rekommendera att man försöker hitta ett eller ett par tillfällen varje dag då man kniper. Det kan vara vid tandborstningen, på tunnelbana, vid matning av bebis eller kanske när man väntar på att kaffet ska bryggas. Det är kanske lättare att motivera sig till knipträning när målet är att komma tillbaka efter en graviditet och en förlossning, men minst lika viktigt att fortsätta med även efter återgång till ”vanlig” träning. Detta gäller självklart även aktiveringsträning av djupa magen eller annan coreträning, för att bygga styrka inifrån och ut, minimera risken för ryggproblem på grund av svag core och skapa förutsättningar för all annan typ av träning, nu och i framtiden. Det är lite som att bygga grunden till ett hus innan man bygger väggar och tak. 

Men, hur tusan får man det att bli av?! En positiv sak är att knipövningar och aktiveringsövningar inte kräver ombyte eller specifik utrustning. De går att utföra nästan varsomhelst och man kan (bör) göra dem varje dag, framförallt bäckenbottenträningen. Ett sätt är kanske att faktiskt sätta ett alarm, eller hitta en specifik tid på dagen då man alltid har ett par minuter över, använda en app eller helt enkelt bestämma sig. Min strategi de senaste månaderna har varit att lägga in aktiverings- och bäckenbottenövningar i varje träningspass samt att knipa vid varje läggning. Min stora tjej vill nämligen att man är kvar i rummet tills hon somnat, vilket tar allt mellan 5-15 minuter, ypperligt tillfälle att knipa tycker jag! 

Det viktigaste att komma ihåg tycker jag är att all knip- och aktiveringsträning är bättre än ingen! 

Det spelar ingen roll om det bli några minuter eller ett helt program, en övning eller flera, om du är superfokuserad på det du gör eller gör det i farten. Självklart är fokuserad,medveten träning i lugn och ro där man hinner ett par olika aktiveringsövningar samt att knipa på olika sätt, exempelvis både ”snabbhetsknip” och ”uthållighetsknip” (eller någon annan variant, kärt barn har många namn!) det bästa. Men livet ser liksom inte alltid ut så. Ibland vill man bara prioritera ”svett-träningen” och lägga sin dyrbara tid på det som känns i de stora muskelgrupperna, och det är helt okej. Men, jag vill peppa er, och mig själv, att bibehålla träningen för den inre muskelcylindern och bäckenbotten, oavsett om det var en vecka, en månad, ett år eller tio år sedan du födde barn, eller kanske inte har fött barn alls utan vill bygga en stark grund ändå. Det är aldrig för sent att börja träna, oavsett vilken typ av träning vi pratar om! 


Har du något grymt tips för att få knipträningen att bli av, även när man är ”färdig” med rehabträningen och börjat med annan träning? 

Eller för att få in knipträningen i vardagen, inte för att man måste, utan för att den typen av träning är bra för oss alla? 

Kniper du just precis nu? 

Unik kurs om ultraljud för mammamagar

0

Nu kan du som arbetar som terapeut eller cert MammaMagetränare lära dig hur du kan använda ultraljud som hjälp när du träffar nyblivna mammor. MammaMage har tillsammans med FysioUltra tagit fram en unik kursdag där du bland annat lär dig att med ultraljudet:

  • mäta diastas
  • kontrollera att och hur de djupa magmusklerna arbetar
  • kontrollera att bäckenbottenmusklerna arbetar på rätt sätt (extern placering av ultraljudet).
  • låta personen själv få direkt feedback på att hon/han jobbar på rätt sätt – eller hjälp med att hitta ”rätt” aktivering och hur det ska kännas så det blir lättare att träna på hemmaplan.


Du behöver inte ha arbetat med ultraljud tidigare utan du lär dig hur ultraljudet fungerar för just dessa områden.

Du får bland annat lära dig

  • specifika punkter som du bör titta på
  • hur det ”bör” se ut
  • några vanliga avvikelser
  • hur ultraljudsutrustning fungerar och hur du hanterar den för just dessa områden som gäller för mammamagar.

Alla terapeuter är välkomna liksom cert MammaMagetränare.
Passa på att komma på vår infokväll om du vill veta lite mer. Här kan du läsa mer.

Ny träningständning och mer muskler och hjärta

0

Nästa vecka ska jag slå till med, vad jag hoppas, ska bli min nytändning till träning. Jag ska grotta in mig och gosa ner mig i en crossfit box. Jag definierar träning som gos nämligen, egengos av bästa slag. Boxen (anläggningen) är nyöppnad och gänget på plats är lite gamla träningskompisar.

För en massa år sedan, innan jag fick mitt första barn och innan crossfit slog igenom var vi ett gäng på mitt gym som körde högintensiv cirkelträning, likt crossfit och vi hade skitkul. Det var sist jag tränade rejält. När jag blev gravid kom så mycket annat emellan och det föll bort. Gänget har fortsatt och blivit riktigt grymma och nu ska jag dra nytta av deras styrka och draghjälp in i lite obekvämlighet. Det är nämligen en mjuk och seg comfort zone jag ligger och skvalpar i numera. Jag gör det som känns härligt och jag gör rätt bra ifrån mig men jag gör inget obekvämt och tungt, jag lägger ner en övning när jag inte pallar och jag kopplar muskulär trötthet till en pubertal känsla och ba ”oooooorka…”. Så vill jag inte ha det. Jag vill kunna kliva över den gränsen, ta ut mer av min kropp. Den klarar det och den behöver det. Ju längre jag skvalpar bekvämt desto svårare blir det. Jag har lite helande och läkning som återstår men jag är ändå ganska inne på att jag kan börja kalla min rehab för prehab, växla upp lite och ta i lite mer och därmed få lite mer muskler som pallar upp runt bålen.

Just musklerna är en viktig del i det jag söker. Jag vill bli mer hållfast och stå pall mer, ha mer massa som kan bära mig i allt jag vill göra. För att bygga muskler måste man också bli obekväm, det är jobbigt. Till det behöver hjärtat också få sitt. Konditionsträning, att komma upp i puls är helt magnifikt för kroppen. Vänskap och gemenskap är också hjärtats fröjd och en av orsakerna att jag valt det här. Har hört mycket om gemenskapen inom crossfit och har faktiskt inte känt någon träningsgemenskap alls sen jag körde med det gäng innan jag fick barn, för fem år sedan. Förutom yogan då men jag tänker på all annan träning.

Nej, nu ska hjärtat få sitt på alla sätt, musklerna ska byggas upp och jag ska kämpa mig in i det obekväma med en jäklar anamma. Jag vet ju att jag älskar det, jag älskar att ta ut kroppen. Det ska inte få kosta någon onödig smärta, absolut inte. Good is enough och kroppen och helandet kommer först. Jag ska skala och åter skala så att inget går galet, lovar mig själv det.

Har träffat många kvinnor, inklusive mig själv, som blivit rädda att belasta och ta i med magen efter en graviditet. Kanske har de kämpat med en diastas, liksom jag och vill skydda den så långt det går. Bra och god tanke. Om man har hjälp av kunnig så kan det nyttjas till att få hjälp att göra rätt men att våga ta i lite mer bygga lite mer power. Gör det lite jobbigare helt enkelt, det behöver inte belastas en massa utan kan handla om att ta i mer, längre och kämpa lite hårdare.

Så in i dimman. Önska mig lycka till 🙂

 

Jag fick naprapatinstiftat pris!

0

I helgen var det FoMM, Forum on Manual Medicine som naprapatförbundet anordnade på Aronsborgs konferens vid Bålsta. För mig var det premiär på FoMM – både som utställare och som deltagare.


Jag ställde ut med MammaMage – liksom ”Återfå rörlighet” efter bröstcancer – och vi fick en otroligt fint placerad monter. Med mig hade jag Mary-Lou Richards Nilsson, leg naprapat och cert MammaMage tränare, liksom leg naprapat och cert MammaMagetränare Magdalena Loman från FysioUltra. Att stå på mässor är alltid givande eftersom det ger många intressanta samtal, bra synpunkter, tankar och input.


På kvällen var en middag inbokad. Vilket DRAG! Värsta stämningen till live musik redan efter förrätten! Otroligt.

Året naprapat utsågs, som blev Jonas Parandian – alias naprapatjonas i sociala medier. En duktig person som ger spridning av naprapatin till gemene man. Så skoj! Mot slutet av middagen skulle ett stipendium delas ut till en naprapats minne: Robert Möller. Hans fru och vänner har efter hans bortgång instiftat ett pris och delar ut 10.000 kr varje år.
En motivering började läsas upp och folk vid mitt bord började titta på mig. Men jag kände bara att ”nej, det där kan inte vara jag”. Det var ett pris som kring medicinsk träning  samt prevention och jag kände inte att det stämde in på mig. Men mot slutet av motiveringen sa de: ”…pristagaren är Katarina Woxnerud!” WHAT? Jag trodde faktiskt inte att jag hört rätt. Tänkte att det här måste vara något fel. Men alla stod upp och väntade på att jag skulle gå upp och hämta pris, blommor, motivering…


Jag är så otroligt hedrad, glad och tacksam! Det finns så otroligt många som gör så bra jobb inom naprapatkåren, och det är fantastiskt att mitt jobb uppmärksammas.

För mig är nog det största med utmärkelsen att jag accepteras som naprapat (eller i alla fall av några stycken som ville ge mig priset, ha ha haaa). Jag har i alla år känt att jag inte är någon ”riktig naprapat” och när frågan alltid dyker upp inför artiklar, reportage eller radio/teve om min titel så säger jag nästan ursäktande att ”ni kan skriva leg. naprapat för det är ju min utbildningsgrad”. Men jag har alltid tänkt att de ”riktiga” naprapaterna nog skäms för att jag benämner mig naprapat.

Så vad är då en ”riktig” naprapat? Jag har sett det som en som står vid bänken, som jobbar heltid med manuell klinisk behandling, som strikt går efter välbeprövad forskning. Men samtidigt så kallar jag många av mina kollegor som INTE står vid bänken som ”äkta naprapater” som underbara AMC (Anders Mattson Coll) som gör så otroligt mycket för hela kåren genom sitt engagemang (utan att jobba kliniskt).

Själv känner jag att jag emellanåt går mina egna vägar och provar nya saker där det inte finns forskning gjort, jag söker så klart det som är gjort och försöker på bästa sätt resonera med experter inom området. Det viktiga är att det inte skadar någon.

Men med ett pris från naprapatkåren så kanske jag med stolthet kan kalla mig leg. naprapat i framtiden! Och behöver inte känna att (alla) kollegor skäms :). Jag är så klart övertygad att det finns en hel del inom kåren som inte tycker jag representerar naprapater på ett bra sätt, men det finns det alltid. Jag har bestämt mig för att ta priset som ett erkännande.

Pengarna på 10.000 kr kommer jag att dedikera till kvinnor efter bröstcancerbehandling och ingrepp som behöver hjälp på olika sätt och som vill besöka mig, men som inte har ekonomin till det. En cancerbehandling sätter hela hälsan på prov, familjerelation, sociala band liksom ekonomin på prov. Många önskar extra hjälp än den som sjukvården erbjuder och om jag kan bidra med detta – även till de som inte har ekonomin för det – så är jag mer än glad. Det ska pengarna öronmärkas till.

Stort tack för priset! Jag känner mig extra hedrad eftersom det är ett minne efter Robert Möller som stod för sunda ideal. Jag ska vårda utnämnandet klokt.

Otroligt glad, otroligt stolt, otroligt tacksam!




Sjukgymnastik och tiden som går alldeles för fort

2

Vissa dagar går tiden så otroligt fort. Andra dagar går den väldigt långsamt. En graviditet är en period i livet när man blir otroligt medveten om tiden tycker jag. På gott och ont. Jag känner att dendär lilla bebisen i magen inte är så liten längre, ungefär 2 kg stor om man ska tro appen som räknar veckor. Rörelserna är många och känns ordentligt åt alla håll och kanter, framförallt kvällstid. Huvudet ligger långt nere i mitt bäcken men är forfarande ruckbart (möjligt att röra lite på men det är osannolikt att bebisen vänder sig uppochner). Vi går in i vecka 34 idag och förlossningen närmar sig med stormsteg. Jag gör mitt bästa för att njuta av de sista veckorna men det är lite av en utmaning med en viljestark 1,5 åring som behöver uppmärksamhet, samt ett bäcken som inte riktigt är med i matchen. Att inte ens kunna promenera och än mindre träna som jag skulle önska börjar bli väldigt psykiskt påfrestande. 

Jag har iallafall börjat gå hos en fantastisk sjukgymnast. En tjej som bland annat tror på träning i olika former för att lindra olika typer av smärta. Jag har fått ett program med rehabövningar som jag borde göra varje dag (men åtminstone gör typ varannan dag) och vi bollar tankar kring övrig träning och hur jag kan hantera vardagens utmaningar. Det är exempelvis svårt att eliminera alla lyft och rörelser som triggar smärtan då jag har en liten tjej att ta hand om. Vi har pratat om hur jag ska tänka med min bäckenproblematik och hur jag ska träna, men träning är trots allt ordinerat vilket är fantastiskt skönt. Dock har de senaste veckorna tyvärr mest inneburit trötthet, vila på grund av smärta och andra prioriteringar. Men det är det som är så fantastiskt med träning, det är aldrig för sent! För min del handlar det som sagt mestadels om rehab och aktiveringsövningar, en del cirkulationsträning (borde jag göra iallafall, exempelvis stå på en Crosstrainer eller lyfta lätta vikter många gånger) och lite gravidyoga/anpassad BODYBALANCE. Det är fokus på stabiliserande övningar och lätta styrkeövningar för att bibehålla lite styrka men även lite rörlighet. Det handlar om att må så bra det bara går under de sista veckorna, att få endorfinernas smärtlindrande effekt, att förbereda kroppen på förlossningen och vägen tillbaka samt att skapa förutsättningar för livet efter graviditeten. Jag kan inte promenera eller cykla, men jag kan ta tunnelbanan en station till gymmet och jag kan träna hemma. Jag försöker bibehålla den aktivitet som jag känner att kroppen mår bra av och som rekommenderas av sjukgymnasten, men även vara lyhörd för behovet av vila. 
Förutom träning så går jag på akupunktur med elstimulering hos sjukgymnasten (hon sätter även vanliga nålar om/när det behövs) för att lindra bäckensmärtan. Musklerna runt mitt bäcken är nämligen otroligt spända, framförallt övre delen av rumpan, och skapar på så vis ytterligare smärta. Jag kommer på mig själv att jag aktivt måste försöka slappna av vilket tyder på att de aktiveras alldeles för ofta/hela tiden. Jag upplever faktiskt att akupunkturen hjälper och lindrar men det är en övergående effekt och något jag måste fortsätta gå på nu hela vägen fram. Trots att det definitivt inte hör till mina favoritupplevelser och inte alls är någon mysig behandling. 

Denna vecka har jag iallafall fått till lite aktiveringsövningar och ett pass lätt styrketräning hemma.


Även lite gravidanpassad yoga hemma och en BODYBALANCE på gymmet. 

Jämfört med min vanliga träning så känns det som om jag inte gjort någonting alls den senaste tiden, men med rådande förutsättningar är jag stolt, glad och tacksam att jag tränar överhuvudtaget. Faktum är att jag mår så otroligt mycket bättre om jag tränar, på ett eller annat sätt! 

Hjältemamma, den här dagen är för dig

0

Den 25 april är det mamatummy day, en dag som Katarina instiftat för att uppmärksamma att så många som 40 000 kvinnor varje år riskerar att drabbas av bestående skador relaterat till graviditet och barnafödande. Jag träffar er, jag är en av er och jag tänker på er, dagligen, jag berörs och känner med er. Jag tänker på allt som jag vill göra för att hjälpa er, alla kamper jag vill ta för er och alla gånger jag vill viska till er att ni är hjältar och förtjänar så mycket mer. Vi förtjänar så mycket mer omsorg, vård, öppenhet och helande krafter. Er kamp är min kamp och jag lämnar er inte i sticket.

Senast idag mötte jag en hjältemamma och jag har tänkt på henne sedan dess, tänkt på er, hjältinnor. Som ofrivilligt fått offra kroppens viktiga funktioner för att bli förälder och som får stå utlämnade till dålig kunskap och otillräcklig vård. Som skambeläggs för att ni inte är tacksamma nog att ni faktiskt fått barn. Vad gör väl en pösig mage, smärtande rygg eller läckande underliv? Vad gör väl det om du inte kan gå så långt ifrån en toalett eller är rädd för att ha samlag? Det gör allt, det kan du hälsa hen som försöker intala dig något annat. Var ska du göra av känslorna som stormar kring all skam, sorg, trötthet och kärlek? Ni är inte ensamma och ni har rätt till hjälp.

Vi mammor som burit, fött och kämpat med allt vad det innebär när ett barn kommer till är hjältar. Många av oss bär med sig fysiska och mentala ärr som sitter djupt rotade och alltid kommer göra sig påminda på ett eller annat sätt. Kanske har ni till och med flera ärr, flera svåra trauman av graviditet, förlossning och bebistid. Vid sidan av ärren kommer vardagen med små barn, kanske till och med barn med särskilda behov och funktionsvariationer, där det alltid behövs en mamma på tå, som är redo att sätta sig själv åt sidan, lämna läkningen därhän för att fånga ett barn som riskerar att falla. Till dig vill jag säga att din läkning räknas. Den är lika viktig för er alla som du är viktig för ditt barn.

Senast förra veckan cirkulerade det ett videoklipp på en chef inom kvinnosjukvård i ett landsting som uttryckte sig som att kvinnor som söker vård för skador inte ska tro att de kan se ut som förr. Det är så vanligt, att de tror att vi styrs av fåfänga och bara vill bli snygga och tighta igen. Ett hån om att uppfattningen om ett värdigt liv, ett liv där vi inte är beroende av toaletter, bindor eller värktabletter, bara skulle handla om yta. Ett hån om hur obildade vi skulle vara. Jag står bakom er i den kampen och jag hoppas att ni orkar, att ni vill ena er, hjälpas åt och stötta varandra. Att våga vara öppen är det finaste ni kan göra i ert läge, det kan hjälpa många och även er själva. Det är inte kört och det är inte ert fel.

Mamatummy Day är för er. Håll utkik på hemsidan här och delta gärna på din ort om det finns möjlighet.

Tack Katarina för att du instiftat en så viktig dag. Det är en ära att få jobba för detta.

Kram

Blogg

MammaMage på Instagram