Mot en joggande vår

Mot en joggande vår

948
2
Dela

Löpning – älskad, hatad, älskad igen. Under mitt liv har löpning alltid haft en del, inte reflekterad men det har liksom ingått i paketet av det idrottande jag ägnat mig åt. Det är väl just då som den kanske inte varit så himla omtyckt. Fysträning, uppvärmning, nedjogg och allt man hållit på med under unga tonår var kanske inte så himlans skoj, jag ville ju jaga boll. Ju äldre jag blev desto mer insåg jag att ju bättre jag blev på att löpa desto starkare blev jag på planen. Sakta växte det på mig att få tillfredsställelse av löpkickarna. För det är något ofrånkomligt stort som sker i systemet när hjärtat pumpar för fullt, flåset hörs genom bruset och benen trycker ifrån, trötta som pigga.

Älskar att få trycka ifrån med benen.

Jag gillar att trumma på med benen. Jag gillar korta snabba pass och är ingen uthållighetslöpare. Men under perioder när jag inte kunnat välja har jag längtat ut på ett långt pass för mig själv i naturen. Löpning skänker så mycket i retur och det är i känslorna kring det som min längtan byggs upp. Sen jag fick barnen har löpningen inte riktigt rullat på, minst sagt. Mellan graviditeterna så var jag igång och jag arrangerade en löpgrupp som engagerade mig mycket men min egen kondition fick jag ingen större snurr på. När jag blev gravid igen fortsatte jag att jogga fram till v 17, sen var det så obekvämt i magen att löpskorna fick hamna på hyllan. Efter den sista födseln har jag knappt vågat prova, en strulig mage med bråck och diastas, som du kan läsa om här och här har stoppat löpningen. Det har inte funkat att jogga för det skulle gjort min kropp mer skada än nytta. Men det har knappt gått en regnig, snöig eller solig dag utan att jag föreställt mig hur det skulle vara att snöra på mig skorna och trumma iväg.

Vad är det då med löpning? För mig, som aldrig varit varken långlöpare eller snabblöpare så är det allt runtomkring. Må-bra-känslan, känslan av att orka mer, springa på och nå dit när känslan av att sväva kommer. Med löpning kan man uppleva en ny stad, en natur, vidder och nå in i en plats man aldrig varit. En annan toppengrej är tillgängligheten, ett par skor på och ut och kör, jogga till jobbet, förskolan eller affären, ta med barn i vagn eller på cykel och få till lite rörelse och go känsla när tiden är knapp. Umgåslöpning har också varit en viktig grej för mig. Mina närmaste vänner är alla löperskor och det ingår i hänget med dem att jogga en sväng. Det är en av mina viktigaste motivationer, att kunna snöra på mig skorna och hänga med dem igen.

All konditionsträning har fått hoppa upp på hyllan för mig senaste året. Det är mot bättre vetande, jag veeet ju att konditionsträning är det bästa jag hade kunnat ge min stressade och trötta hjärna. Men den där tröskeln, ack så hög när annat tar så mycket energi och konditionsträningen behöver mer än ett par löpskor. Jag har ju inte kunnat jogga och behövt tänka till och verkligen uppbåda kraft för t.ex. pulshöjande styrka för att konditionsträna. Min kropp börjar så sakteligen kännas redo för att jogga och det är med stor tillförsikt som jag lägger upp en vårplanering för att hitta ut i löpspåret igen.

Jag har nu börjat med att lägga in pulshöjande träning i veckorna. I planeringen står det tre gånger i veckan, puls upp i 20 min, sen får lust och omständigheter styra. Hittills har orken satt käppar i hjulet och jag har fått se mig besegrad av vardagen alltför många gånger, men då gäller det att hitta nycklarna. En nyckel är morgonträning, då orkar jag mer än kvällstid. Håller alltså på att vänja mig att gå upp och vara aktiv innan jobbet. En annan nyckel är att träna med barn som sällskap, jag har inte velat det på länge, haft så stort behov av att ha träningen för mig själv men tillgängligheten är viktigare nu och de gånger jag haft med min lilla kille i vagn har vi haft riktigt kul. Konditionsträning med vagnen är också grymt om man inte kan jogga längre stunder, en backe och en tung vagn att putta uppför, hello flås!

De gånger jag varit ute och konditionstränat hittills så har tårarna strömmat fram efter bara några minuter. Så oerhört frisättande och känslan av frihet i att kunna ta i och känna att kroppen svarar. Genom sinnet strömmar alla viktiga ögonblick jag haft i springande och det är så in i bomben fint att minnas genom att känna.

Oslagbar känsla.

 

Jag har tänkt att bjuda in er att följa mig mot att joggingträna igen. Det kommer bjudas på förslag på upplägg av träning, övningar, bra att tänka på när man vill börja jogga och lite små knep och knåp.

Häng med mot en joggande vår tillsammans med mig.

Kram

 

 

2 Svar

Skriv en kommentar

4 × 5 =