Känslor, farväl, #metoo, kvinnohimlen och lite snippa

Känslor, farväl, #metoo, kvinnohimlen och lite snippa

1655
1
Dela


Jag är känslig. Känslosam, överkänslig och ofta obekväm för andra. Iallafall förut, nu omger jag mig mest med personer som förstår och inte räds.   
Jag går upp i känslorna. Låter varje cell i mig vältras i sorg, ilska, glädje och kärlek. Jag har ett paket tårar som ligger redo att utlösas vid minsta blick från barnen, tanke på min man, vind från de mina som lämnat jorden, Astrid Lindgren film, sång eller citat, rätt musik, viss träning, yoga och meditation. En stark närvarokänsla i mig själv. En vänlig sägning eller kram. Barn i krig, sorg och misär, barn i dåliga hem, barn utan kärlek, i misshandel, i tiggeri eller i eget missbruk. Barn som föds och barn som dör. Systematisk förföljelse, förtryck av kvinnor med våldtäkt och tortyr som metod. 

Jag vet inte om det är så att jag inte känner så mycket för ett trasigt tak, en krånglande bil eller ekonomiska grejer för att det inte får plats eller för att det inte är viktigt. Det kan tyckas att man möter en vägg när man söker min sympati i förstörelse av materiella ting, en förlorad match eller oviktigt skitsnack och vältrande i att ”det mesta är dåligt”.

Jag älskar att känna.

Därför har jag nu också gått ner i känslopölen efter att min mormor lämnat jorden. Min sista mor-/farförälder och min mammas mamma. Någon jag älskat hela mitt liv. En kvinna som trampat upp vägen för oss. Jag bearbetar i långsam eftertänksamhet, låter komma upp till ytan, marinerar, stoppar tillbaka, marinerar lite till och bevarar. För att kunna plocka fram. Jag vill känna det här, tänka på henne och hitta hennes plats i mig nu när hon inte finns längre. 

Jag känner för människor, kvinnofrågor och humanism. Jag går också ner i #metoo. Ner i pölen av alla undangömda och glömda övertramp som gjorts mot mig. När rätten till min kropp intagits av annan, när nej inte varit nej och när kvällar förstörts av att inte fått vara ifred, rädsla eller obehag. När nervöst fnitter borde varit ilskna skrik av ”sluta, stopp, min kropp”. När kropp gått före knopp och underlägsenhet varit påtaglig under lång tid.

Övertramp som gjorts mot andra, grövre och ibland totalt förödande. Måste gråta en skvätt för det. Gråter ofta för dem, själarna i kvinnohimlen, alla kvinnosjälar som gått för tidigt och vars röster kvävts av en man och ett samhälle som skulle skydda dem. Barn utan mödrar. Föräldrar utan döttrar, syskon utan systrar. Gråter för dem som utsätts för att de är just kvinnor.


Har oförsiktigt öppnat kranen till mitt skrivande om en del av mänsklighetens mörker och det bara kommer. Inte mycket träning i det men väl en gnutta verklighet för så många kvinnor. #metoo har verkligen engagerat, öppnat upp och väckt en rörelse. Kanske har de väckt tankar och känslor hos dig som kvinna och det du varit med om. Svåra övergrepp eller ”vardagliga” trakasserier och förbiseenden, övertramp eller någon som gjort orätt mot din kropp, kanske mot din snippa.  

Jag kommer osökt till det där med att ta hand om sin snippa. På så sätt att den håller för det den är tänkt, kan vara en källa till njutning och vara en fullvärdig medlem av din kropp. Känslan för sin snippa är säkert olika och jag tänker att den kan hamna i skamvrån om den varit utsatt, skammats eller utnyttjats. Känts smutsig. Om ni förstår vad jag menar. Att man inte helt vill kännas vid eller tycka om den om den varit utsatt för övergrepp. Jag vet inte om det är så men det ligger nära till hands och jag tänker att bry sig om snippan kan vara ett sätt att ta den tillbaka. Inte bara tänka att den ska leverera njutning, hålla tätt eller inte klia. Ta hand om den, lyssna till signaler om obehag och behandla det. Lyssna in vad som ger njutning, till exempel övningar i bäckenbotten och att avslappning också är viktigt, för sexlivet och i vissa smärttillstånd iallafall. Att ta hjälp för att hitta tillbaka till sin snippa. Ofta efter barnafödande, vid besvär vid sex, efter övergrepp eller när den inte står pall för det man vill. Krångligt resonemang kanske men jag är som vanligt övertygad om att vi hänger ihop mer än vi vill och tror, över en tidsaxel, över kropp och själ, tanke och beteende.

#metoo #youtoo 

All kärlek, till dig och din kropp

Kram

1 svar

Skriv en kommentar

5 − två =