Jag har börjat träna! 

Jag har börjat träna! 

662
0
Dela

Jag har haft turen, viljan, möjligheten och motivationen att kunna hålla igång (i princip) under hela mina graviditeter. Jag har givetvis varit tvungen att anpassa träningen efter rådande förutsättningar och med lillebror så blev det mestadels sjukgymnastik, korta styrkepass hemma och BODYBALANCE de sista månaderna. Den träningen jag trots allt genomförde ett par gånger i veckan är jag otroligt tacksam för nu. Jag tror att den är en bidragande orsak till att kroppen klarade förlossningen så fantastiskt bra och även att återhämtningen gått över förväntan. Jag är otroligt tacksam över kroppens förmåga att anpassa sig till situationen och jätteglad att jag redan nu känner mig förhållandevis stark.

BODYBALANCE i vecka 40

På sista promenaden innan förlossningen så hade jag värkar ungefär var tionde minut och hoppades att lite fysisk aktivitet skulle hjälpa till att starta igång allt ordentligt. Ungefär 13 timmar senare föddes Jay. 


Jag har en hel del kvar att jobba på när det gäller bäckenbotten och knipet och den djupa magen måste jag hela tiden påminna mig själv om att aktivera, detsamma med att sträcka på ryggen för hållningen som är katastrofal för tillfället. Jag känner redan nu av amningen i rygg och nacke och promenaderna tröttar ut ländryggen alldeles för snabbt. Men, till skillnad från efter förra graviditeten så behöver jag inte släpa runt på ca 20 kilo övervikt utan har endast ca 5 kilo kvar till starvikten (tror jag?!) och dessutom är jag förhållandevis pigg, glad och motiverad, trots sömnbristen. Jag längtar efter att komma igång och träna ordentligt men jag har börjat smyga igång en smula. 

Första passet med gummiband efter förlossningen


Hur tidigt efter förlossningen som man kan börja träna är högst individuellt. Jag har lyssnat otroligt mycket på kroppen och låtit den styra. Det har blivit mestadels korta promenader och knipövningar de första två veckorna men tredje veckan kände jag mig redo att öka en smula. Promenaderna blev lite längre och tempot lite högre, jag startade med MammaMageappen och jag plockade fram mitt gummiband för att aktivera överkroppen, framförallt baksidan. Det blev ett par pass innan fokus flyttades till semester med familjen en vecka. Jag känner ingen stress överhuvudtaget när det gäller att komma igång ”ordentligt” men jag längtar otroligt mycket efter att kunna träna ”på riktigt” igen, att få upp pulsen, svettas, att kunna gå på gruppträning utan begränsningar, hitta ytterlägen i BODYBALANCE, att lyfta vikter på BODYPUMP och jag längtar verkligen efter att dansa SH’BAM! Om jag ska komma tillbaka till en stark och funktionell kropp som orkar träna och leka med barnen så måste jag börja någonstans. I liten skala, utan press och krav på prestation. Sedan finns det ju två andra små personer i livet som inte alltid tillåter det planerade passet, eller något pass överhuvudtaget för den delen. Och det är okej. Det gäller bara att försöka acceptera nuläget. 

Träningskläder redan från morgonen är en förutsättning för mig att få till ett pass (om/när tillfälle ges) eller känna att jag kan dra upp tempot på barnvagnspromenaderna 

Jag är en person som mår bra av att träna, på ett eller annat sätt. Jag väljer att prioritera träningen före exempelvis städning eller liknande. Oftast hinner jag båda men jag vet att om jag tränar så känns hela livet (inklusive sömnbristen, ”snart två års trotsen” och hushållssysslorna…) lite bättre. Jag blir trevligare, orkar vara gladare, får bättre tålamod och blir en bättre mamma och en bättre fru. För att vara mitt bästa jag så behöver jag träna. Just nu blir passen mer på barnens villkor och det är ibland svårt att hantera mentalt, men när Lovina var bebis så lärde jag mig att lite är bättre än inget, att alla pass ger någonting (även om de måste avbrytas för amning, gos, blöjbyte eller annat bebisrelaterat). Varje pass, hur kort det än blir, är ett litet steg närmar en stark kropp. Inifrån och ut.  

Idag är Jay fem veckor gammal och jag har äntligen vågat köra BODYBALANCE igen! Jag valde att köra samma program som under graviditeten eftersom att kroppen är (någorlunda) van vid de övningarna, ”bara” träna i 30 minuter och utesluta pilateslåtarna (då de blir för tunga för magmusklerna såhär nära inpå graviditeten, magen behöver mer rehabträning, såsom MammaMageappen, innan tyngre belastning). Men, det kändes alldeles fantastiskt att vara tillbaka på mattan! 

I slutet av veckan har jag bokat in återbesök hos både barnmorskan och sjukgymnasten och då hoppas jag på att få ytterligare vägledning i hur jag ska/kan/får/borde gå vidare med träningen. Ser verkligen fram emot att träna mig tillbaka till en stark mammakropp! 

Skriv en kommentar

åtta − 4 =