Foglossning i svanskotan? 

Foglossning i svanskotan? 

2031
0
Dela

Min första graviditet var förhållandevis enkel. Jag hade ”vanliga” gravidkrämpor såsom illamående de första veckorna och ont i bäckenet de sista. Jag var fruktansvärt trött bitvis och fick vätska i knäna runt vecka 30 samt att jag gick upp ca 22 kilo. Men jag mådde väldigt bra på det stora hela och kunde träna genom hela graviditeten. 

Denna gång är allting annorlunda. Jag kände av foglossning redan i vecka 5, men då visste jag inte att jag var gravid och förstod inte att det var det som orsakade smärtan. Sedan mådde jag illa och var fruktansvärt trött fram till vecka 14 och fick väldigt dålig hy, precis som första gången. Efter det så har foglossningen eskalerat ju längre graviditeten gått. Jag har smärta på diverse ställen såsom bäckenlederna, symfysen (blygdbenet) och framförallt smärta runt svanskotan. Jag visste inte ens att det var möjligt att få såhär ont i svanskotan under graviditeten men enligt sjukgymnasten är det tydligen väldigt vanligt. Som jag förstår det hela så är det egentligen inte foglossning i svanskotan (eller?!) utan smärtan beror på att symfysen är uppluckrad samt att alla strukturer i bäckenet är hormonpåverkade inför förlossningen. Jag minns att svanskotan var rejält mörbultad efter förlossningen förra gången nämligen och det var där (neråt, bakåt) som jag kände av alla mina värkar som värst men att det skulle komma redan nu kunde jag inte drömma om. Det känns som om den ska gå sönder när jag promenerar och att sitta några längre stunder är uteslutet. Dessutom får jag sammandragningar av att gå (men att träna lugnt och anpassat går bra) och det drar/hugger/krampar ordentligt i ligamenten på framsidan, ”under” magen med jämna mellanrum (som om någon sticker in en kniv och jag kan knappt räta ut kroppen). Jag tycker dock att hela jag är mindre denna graviditet och det känns inte som om jag gått upp lika mycket i vikt, åtminstone så har det inte satt sig på samma ställen, men faktum är att jag väger bara två kilo mindre nu än när jag var lika långt gången i första graviditeten. 


Vecka 31. Nummer 1 vs Nummer 2. (Lite skillnad i solens påverkan på hud och hår dessutom!). 

När jag vilar blir bäckensmärtan hanterbar. Ligamenten gör ont ett par gånger varje dag ändå och svanskotan värker hela tiden men att vila kontinuerligt känns bra. Framförallt så upplever jag att fysisk aktivitet/vardagsmotion som pågår hela tiden (såsom promenader, att leka och lyfta Lovina, städa, tvätta, handla och så vidare) påverkar smärtan negativt och den blir både intensivare och känns på fler ställen. Denna helg har vi varit ute på vårat lantställe och fått hjälp av min svärmor och hennes gubbe med att bära, elda, röja och fixa. Tungt fysisk arbete som inte lämpar sig för en gravid kropp i tredje trimestern med bäckensmärta vilket har inneburit att jag har tagit hand om Lovina. Det är en av mina absoluta favoritsysselsättningar i hela världen men jag märker att smärtan är mycket värre nu (framförallt så förvärras smärtan i bäckenlederna) efter två heldagar av att lyfta, böja, jaga, leka, hjälpa, hålla, bära och vara med min älskade dotter. Det känns riktigt tungt. Att jag inte ska kunna ta hand om henne på heltid utan att få riktigt ont. Jag vet att det är en begränsad tid men just nu är det riktigt kämpigt. 

Trots diverse utmaningar med denna graviditet och nuvarande känslor så tycker jag ändå att det är väldigt fascinerande, intressant och spännande att följa hur kroppen hanterar graviditet nummer två (såhär tätt inpå dessutom). Jag är så innerligt tacksam att jag bär på ytterligare ett barn och så djupt imponerad av den kvinnliga kroppen som klarar detta. Jag är även jätteglad att jag än så länge klarar mig med ett bäckenbälte och en glidmatta (för att ha lättare att vända mig i sängen) och (just nu…) inte behöver kryckor eller liknande. Det är dock självklart frustrerande och tråkigt att jag inte kan ta hand om Lovina utan att få ont, inte kan träna som jag skulle vilja och instruera mina klasser, att jag inte kan leka som jag skulle önska och jobba som tanken var. Men, en graviditet är en kort tid i livet och jag vet med säkerhet att det är värt varenda dag av smärta när nästa lilla stjärna föds. 


Lovina 10 dagar gammal. Foto: Linda Rehlin

Skriv en kommentar

19 − 8 =