Det här med sömnbrist och träning 

Det här med sömnbrist och träning 

169
0
Dela

Nästan alla mammor  som jag träffat har haft eller har sömnbrist. Om man slår upp sömnbrist i ordboken borde det vara en bild på en bebis där för det är nästan alltid synonymt. Mer eller mindre, till och från. Sömn och återhämtning är ju en ofrånkomlig nödvändighet för vår helhetshälsa och att inte få sova sammanhängande eller vila när man är trött kan ge olika symtom. De flesta känner nog igen sig i det här med att ha svårt att hålla en tanke, följa en tråd, ett samtal, håll koncentrationen – det som ibland skojas som amningshjärna. 


Jag hade en enorm trötthetsperiod för ett år sedan och året innan det. Min bebis gillade inte sömn och egentid om man säger så. Jag skrev ett ganska långt inlägg om det. Läs gärna här.

I sviterna av det försöker jag fortfarande att jobba tillbaka lite av det här med kraft i kroppen, hitta och träna förmågan att ta i, växla upp och ge det där lilla extra. Det kommer inte automatiskt. 


Under den period i livet när man har extrem sömnbrist så är inte hård träning ett ändamålsenligt redskap för hälsa. Det är inte ovanligt att uppleva längtan efter att träna, ta i och känna sig stark igen och det är inte ovanligt att längta efter att ”komma i form”. Jag är den första att skriva under på längtan efter att själv bestämma över den egna kroppen. Men kroppen är inte där då, i sömnbristen.

För att vi ska få ut något av att träna hårt så är återhämtningen a och o. Träning, som i sig är nedbrytande, ger en stress och ett påslag i kroppens system som behöver vila sen för att dra nytta av det som tränats. Under perioder av trötthet, nära utmattning, faktisk utmattning eller depression så är inte ytterligare stress bra för kroppen. 

Jag möter ofta mammor som pressat sig, försökt genomföra tung träning och sedan brakat igenom på något sätt. Inte kunnat träna klart, blivit sjuka eller behövt flera veckor på sig för att må bra igen. Det händer också att de kvinnor som berättar om det har tränat med personlig tränare. Då blir jag lite ledsen. Den som tar på sig att möta en person för att träna denne och missar en så viktig del av livet som sömn får verkligen en bakläxa. 

Hur kan man träna då? Jo det beror på. Är sömnbristen långvarig och snudd på utmattning, det vill säga en trötthet som inte kan sovas bort, där små ansträngningar ger kraftig trötthet och där tanken på ett träningspass med hög puls ger hög puls så är låg intensitet rätt väg att gå. Prioritet är då istället tid för sig själv, ge kroppen lite uppmärksamhet och kanske hitta ut i dagsljus och röra lite lätt på sig, i långsam och kort promenad. Om tröttheten är mer tidsbegränsad, periodiserad kring sjukdom eller utvecklingssprång med dålig sömn så kan dagsformen avgöra. Men flera nätter i rad med upphackad eller utebliven sömn kommer alltid att ge sämre fokus i kroppen. Det kanske då ger mer att gå en lång promenad, genomföra ett lättare styrkepass med fokus på kontakt och rörelse eller någon annan lågintensiv träning som gillas. 


Graviditeten och bebistiden är lite av ett undantagstillstånd i livet. Att vara hörsam och varsam med sig själv ger mer tillbaka än att pressa sig genom hård träning när kroppen är trött. Att våga sakta ner och lyssna in kroppen kommer också ge tillbaka när träningsvolymen ökas på igen tror jag. 

Skriv en kommentar

femton − tre =