10 månader postpartum och första dagen på jobbet!

10 månader postpartum och första dagen på jobbet!

1337
0
Dela

Hej alla!

Jag har inte övergett bloggandet men har helt enkelt valt att fokusera på min son under dagtid och på kvällstid har det inte ofta funnits energi kvar till bloggen. Under min föräldraledighet så har jag kombinerat att driva ett företag med att vara hemma med min andra son. Det är inget jag skulle rekommendera till en stresskänslig person eller någon prestationsfixerad person. Sedan beror det så klart på hur stort företag man har, men då mitt är litet så är det bara jag som jobbar i det på heltid. Under året har jag haft hjälp med mina mammaträninsgklasser och med att ta hand om mina massagekunder. Jag har även en revisor som tar hand om allt ”det tråkiga” men utöver det så har jag jobbat och skött all adminjobb helt själv. Och det har INTE varit lätt. Men nu är det gjort och jag är tacksam för alla som ställt upp under året som gått! Speciellt stort tack till min mamma som alltid ställer upp och som tyvärr sätter sig själv åt sidan många gånger för att hjälpa andra. Idag bjuder jag henne på massage och skall återigen försöka få henne att börja ta hand om sig själv lite bättre 🙂

Delar här nu ett inlägg jag gjorde 27/4 efter att ha ”rensat” min garderob på kläder….kommentera gärna om ni känner igen er eller om ni tänker annorlunda:

Idag har jag haft en ”rensa” garderoben dag. Rensat gravidkläder och lagt ut till försäljning. Hittat gamla jeans och byxor som jag hade när jag var som smalast efter min första son. Hittat gamla träningskläder från samma tid och rensat ännu mer….Jag är inne på sista veckan av min föräldraledighet och det är mycket tankar och känslor. Min kropp är inte där jag trodde att den skulle vara när jag tänkte mig 10 månader efter förlossning. Samtidigt ORKAR JAG INTE stressa över det. Jag får gå och shoppa kläder i större storlekar helt enkelt och det känns ok. Efter min första son så var jag nere i strlk 36 ett tag, vilket är VÄLDIGT litet för att vara mig. Vägde 57 kg som minst och kommer ihåg att jag fick ont av att ligga på rygg på golvet eftersom ryggkotorna stack ut så mycket. Jag kommer ihåg att jag kände mig stark som en björn, men fick ångest om jag åt ”fel mat” på en vardag. Och startade eget i samma veva som jag körde PT online, samtidigt som jag jobbade stenhårt. Kom till en punkt där jag på riktigt önskade att jag skulle råka ut för en olycka så att jag bara kunde få sova en längre period och inte göra någonting. Och så tappade jag lusten för träningen helt. Det blev för mycket helt enkelt! Och sedan jag släppt ”prestationskraven” i min träning så rullar den på bättre än någonsin och jag tycker det är KUL att träna varje gång jag tränar. Tränar bara sådant jag tycker är kul och får en kick av att känna att kroppen ändå pallar så mycket som den gör. Kostmässigt så jobbar jag dagligen med att släppa på ”skuldkänslor” och på att äta god och näringsrik mat så gott det går. Jag har en förkärlek för sötsaker och jag har ätit väldigt mycket sådant sedan jag fick mitt andra barn. Känner dock att kroppen börjar återställa dig till ”det normala” och sötsuget börjar sakta men säkert avta. Att jag slutat helamma gör sitt. Och bättre sömn på det. Sakta men säkert börjar alla pusselbitar falla på sin plats. För alla som helammar GÅR INTE NER I VIKT, det vill jag säga till er alla som kanske blir frustrerade över att ni kanske t o m går upp i vikt när ni helammar. Fokusera på att stärka upp era kroppar istället för vågen. Blir lika upprörd varje gång jag kommer in på någons Instagramkonto där nyblivna mammor kämpar med sin vikt och skriver ‪#‎litemindretjock‬ eller ‪#‎aldrigvila‬eller något annat som tyder på att dessa mammor värderar sig själva efter hur mycket de väger eller hur många träningspass de hinner klämma in på veckodagarna. Själv har jag jobbat, och fortsätter jobba dagligen, med att tänka positivt på min kropp och fokusera på det som är bra. Men vi måste hjälpas åt med att inte kommentera mammors utseende eller spä på deras dåliga självkänsla genom att tycka att de ”gjort ett bra jobb” genom att gå ner mycket i vikt fort efter en förlossning, eller att de fått en platt mage snabbt. Betyder det då att vi som inte har en platt mage är mindre bra? Är vi som inte har gått ner mycket i vikt efter vår förlossning inte lika bra? Och hur mår de mammor som skriver #aldrigvila? Jag blir stressad bara av att läsa den hashtaggen (#)

Tänk om vi alla mammor skulle börja träna för att vi tycker att det är kul, istället för att fokusera på att kunna komma i sina gamla jeans som man hade före graviditeten? Eller om vi skulle fokusera på att äta och njuta utan skuldkänslor, istället för att räkna kalorier och väga den mat du stoppar i munnen? Tänk om vi skulle tycka att vi är bra, oavsett vikt och storlek på kläder? Tänk om vi skulle fokusera mer att må bra mentalt, än att fokusera på ytan?Jag tror att vi skulle ha fler glada och mentalt stabila mammor då, vad tror ni? Kan vi inte börja jobba för detta nu då?

För det är dax att mammor börjar må bra inifrån och ut. Jag har så många fantastiska och härliga kunder som mår dåligt och behöver ta medicin för att ha ett fungerande liv och det är inte ok. Det är inte ok att folk skall må så dåligt!
Så, kan vi snälla hjälpas åt med att fylla varandra med pepp? Börja imorgon när du stiger upp. Säg snälla saker till de du tycker om, våga ge en komplimang till en kollega t.ex. ”Vad bra du är på….”, ”Vilket härlig skratt du har!” osv. Jag får hela tiden höra att jag gör ett bra jobb och att jag är duktig på det jag gör bl.a. och det fyller mig med glädje och energi på en daglig basis så innan ni går och lägger er idag så vill jag ge er lite pepp: Du, DU som läser det här, är bra precis som du är. Glöm aldrig det!

Kram till er alla!

 

Skriv en kommentar

5 + 20 =